desperation

Då sitter man här framför datorn igen, tv, fixat ett virsuskydd, surfar runt, fördriver tid försöker tänka på en massa bra saker och hålla mig sysselsatt.... med andra ord har jag riktigt tråkigt och lägenheten känns tom och tankar som man i vanliga fall inte tänker kommer upp till ytan och jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha dig här med mig.....vilket bara känns positivt. Jag käkar choklad och dricker Cola och ska väll snart gå å lägga mig.

Imorron e det jobb och jag kollade på nyheterna idag och ja, informationen som jag fick genom nyheterna har hur mycket som helst med mitt jobb och göra så nu vet jag hur mycket skit som väntar och nån information om de som va på nyheterna har ju inte jag fått såklart.. Imorron ska man även prata med cheferna om framtiden, jag har några frågetecken som skulle va skönt att reda ut.
Den här veckan jobbar jag det värsta passet av dom alla så inga julklappar kommer bli köpta om jag inte hinner springa runt en sväng under en lunch. 
Men mat ska jag börja laga, det får va slut nu med lunch köpandet och de onyttiga småätandet, träna ska jag hinna göra också så imorron blir det yoga.

Snart har jag bott i min lägenhet i 3 månader (vilket betyder att vi träffats i 3 månader minus en vecka) och oj så mycket planer jag hade innan jag flyttade in, kan medela att dom planerna fortfarande ligger på is. Det står fortfarande "Metallica" skrivet med röd målarfärg på vägen, min säng står på golvet, tavlor har jag hängt på dom spikar som redan satt där, ja hela vardagsrummet är provisoriskt och jag har flyttkartonger i hallen. Men jag trivs ändå och det känns så skönt (konstigt nog) att inte ha en aning om vad som händer efter årsskiftet. Jag har inga planer på att tapetsera över "Metallica" och om flyttlådorna skulle försvinna från hallen så kommer de va med mina grejer i.

Jag har under helgen fått en massa bra, ny, positiv energi.
Om 4 veckor händer så mycket! Jag känner mig lite för optimistisk för mitt eget bästa med tank på att man ev. blir arbetslös, men jag försöker hålla mig på en optimistisk realistisk nivå.

Nu, dags att stänga av datorn och återgå till värkligheten som just nu känns lite tung....saknar dig min kära...