desperation

Jag och sambon har en helkväll. Vi sitter bredvid varandra med en varsin dator och ett varsitt glass rött och surfar runt på Sveriges Radio P3 - Tracks

Ni vet den där tiden då man var ung och dom där låtarna man lyssnade sönder, dom stora hitsen på 90-talet. Nu sitter vi och återupplever dom underbara hitsen. Mitt starkaste minne är låten "How deep is your love" med Take That. Jag var 10 år och älskade den musikvideon, sen växte låten fast och blev en liten favorit. Jag har aldrig ägt en Take That skiva eller varit något Take That - fan, men det var något speciellt med den låten.

För mig var nog 1996 det magiska musikåret. Det var då jag började få ett lite intresse för det som spelades på radio och tv man hade sina favoritlåtar och man började få lite förståelse för vad låtarna på det utländska språket handlade om. Jag och min syster tittade alltid på Voxpop veckans absoluta höjdpunkt tillsammans med Bullen såklart.

Vad tittar 10 åringar på idag?

Henriks magiska musikår tycks var 1993 och en av alla låtar han lyssnade sönder var "Dum Dam Dum" med Melodie Mc.

Vilket år kommer alla dom där låtarna som du känner igen, som du spelade in på band och lyssnade på om och om igen? Din tids stora hits?

Jag minns hur jag kunde sitta framför radion ett bra tag och lyssna efter favoritlåtarna och drog igång inspelningen snabbt som ögat när dem dök upp och sen tryckte på paus igen när dom försvann....

Sen var Smurfhits 1 en stor favorit!

Äntligen har tidningen kommit, den kom på posten igår tillsammans med mitt orange-kuvert och godkännandet från föreningen så nu är det bara mötet med banken kvar sen är man delägare och vuxenpoängen bara skramlar in.

Ni kan läsa reportage och se min bild på Svenska Barnläkarföreningens hemsida, klicka dig fram till det senaste numret 01/2009 och titta på sida 7. Jag är så stolt! och visst får man vara stolt över sig själv ibland och berätta för andra hur bra man tycker att man själv är. Men när det kommer till kritan så är det jag som ska tycka jag är bra. Det är det som räknas.

Tycker inte jag att jag är bra så kommer jag alltid att känna mig obra oavsett vad andra tycker. Men för att inse att jag är bra behöver jag höra det från vänner, familj, bekanta, arbetskollegor, främlingar etc. Men som jag sa det är först när jag inser att jag är bra som jag verkligen kan känna mig bra. För jag:et är starkare än du:et. Tror man på sig själv kan nästan alting hända och kritik sak man alltid ta med en nypa salt för allt sitter i betraktarens ögon och alla ser vi inte samma saker.

Jaha då vart det lite flum......

Idag har nog varit en bra dag, jag känner att jag fått en massa saker gjorda på jobbet, jag har känt mig trött, jag har sjungit lite och dansat (det gäller att passa på när inte sambon är hemma). Jag har tränat och det kändes riktigt bra idag. Jag hoppas på lite träningsverk imorgon så jag kan vara lite nöjd över att ha kämpat lite.

Glassen är slut eller inte all glass men min hemmagjorda-super-goda-glass är slut, man kanske ska göra sig en macka och vara lite nyttig för en gångs skull.

Jag är jätte sugen att titta på det senaste L word avsnittet som ligger på datorn MEN vem vill öppna alla julklappar innan julafton? Vill man öppna julklapparna överhuvudtaget för man vet ju hur tomt det blir efteråt och att det kommer dröja ett helt år till nästa gång, visst vore det lite spännande om varje dag var dagen innan julafton. Så har jag det nu L word avsnittet är min julklapp och det ligger så nära så, jag kan öppna det när jag vill MEN när jag väll har gjort det måste jag vänta en hel vecka till nästa och efter ett par veckor vet jag att det kommer ta slut och aldrig kommer komma tillbaka. Inga spännande helt nya avsnitt. Serien kommer finnas kvar i min bokhylla och jag kommer se dom om och om igen men det kommer aldrig komma nå nytt..... . Det är något speciellt med riktigt bra TV-serier....